Dagens exposé: Hur fattar du beslut?

Dagens exposé om hur man fattar beslut riktar sig både till politiker och andra.

Hur fattar du beslut egentligen? Vad är grunden till att du tycker att något beslut verkar bättre än en annat? Vi kan ju konstatera att såväl politiker som alla andra tycker olika i de flesta frågor. Om världen var helt tekniskt beskrivbar och rationell så skulle man kanske i högre grad tycka lika (nog skulle världen då vara betydligt tråkigare) men det är inte så.

Människor samlar in information, bearbetar den efter förmåga, lägger till erfarenhet och andra hänsyn och landar i vad man anser att man ska föra fram som sin åsikt eller position.

Låt oss därför se på vilka parametrar som beslutsfattande ofta bygger på:

Rutin. Frågeställningar som man redan har haft en åsikt i eller som liknar tidigare frågor får ofta samma svar som tidigare. Vi är kanske lata eller känner prestige i att inte ändra oss men evolutionsbiologiskt kanske det är bra att spara energi genom att inte lägga möda på att uppfinna hjulet gång på gång även om omprövning ibland är nödvändig.

Egen analys. Vi tror ofta att vi är smartare än vad vi är, effekten är vetenskapligt studerad och är nämnd efter Dunning-Krüger som sett att vi överskattar våra förmågor. Ta exemplet med att de flesta män tror att de kör bil bättre än snittföraren, något som självklart är omöjligt. Man ska dock inte låta sig avskräckas från att söka kunskap och själv skapa sin egen bild, det D-K egentligen visar är att vi drar för stora växlar på för litet underlag, vilket man självklart kan komma tillrätta med genom att läsa på ordentligt, ifrågasätta, och läsa på mera. Men brukar säga att ju mer man studerar desto mer förstår man hur lite man förstår, men i de flesta praktiska frågor kan man faktiskt lära sig tillräckligt för att egen kunskap ska fungera som beslutsunderlag.

Resonemang med andra. Detta bygger på nyfikenhet prestigelöshet och att man går in i resonemanget utan en förutbestämd mening om var det ska leda. Man måste kunna ändra sig för bättre argument. Det borde särskilt gälla i politiska nämnder och styrelser där fullbredden på infallsvinklar ytterst presenteras.

Auktoritetstro. Ett sätt att rationalisera sitt beslutsfattande är att lita på någon annan och tycka likadant. Men vem ska man lita på? Det gäller alltså att välja sina auktoriteter och det kan man göra utifrån främst tre parametrar:

1. Man litar på en formell auktoritet, dvs en person som har en titel eller position som borde borga för att den ’vet’. Att detta är farligt har historien visat upprepade gånger i stort och smått. Man kan söka på Milgram experiment så får man en skrämmande bild av hur enkelt vi kan förmås att följa auktoriteter till helt galna saker.

2. Andra säger att personen är bra.

3. Man lyssnar in auktoriteten på djupet och bygger sin tro på att resonemangen är rimliga och håller ihop. Om de gjort de i flera frågor så kanske man kan tro att även andra frågor är adekvat behandlade av personen. Förtroendeuppbyggd, meriterad, auktoritet alltså.

För övrigt visade ovan nämnda Dunning-Krüger att man lyssnar mer på någon som verkar säker än på någon som själv visar på svårigheter, komplexitet eller osäkerhet.

Grupptryck. När andra i ens egen sociala omgivning, eller politiska parti, säger att man ska tycka på ett visst sätt, eller bara samstämmigt tycker något, så är det jobbigt att ifrågasätta, så man följer med flocken även om inte allt känns rätt. Här är önskan att få tillhöra gruppen det avgörande och inte vad som egentligen är rätt. Sök på Asch experiment så förstår ni den skrämmande kraften i grupp-följandet.

Delegering och eller omröstning. Man kan i familjen, på jobbet eller i politiken delegera till någon eller några att behandla en fråga och föreslå vad man ska tycka. Om det finns olika syn så kan en majoritetsomröstning ge vid handen vad man ska tycka. Det är rationellt och bekvämt i att man kan följa med men samtidigt inte riktigt känna att man är helt ansvarig.

Bias. Med bias menas att man är färgad eller påverkad av andra parametrar när man ska fatta beslut. Om det rätta beslutet kan ge positiva eller negativa följder för en själv eller någon man vurmar för så påverkas beslutet.

Kohandel. Om jag fattar ett beslut som jag har rådighet över i en fråga så att det gynnar en annan part så kan jag i gengäld byta det mot att den andre fattar ett beslut som gynnar mig i en annan fråga. Man ’handlar’ med beslutskraft alltså.

Korruption. Man fattar ett visst beslut, eller röstar på ett sätt, därför att jag själv eller en närstående får en fördel.

Hot. Man blir hotad med repressalier om man inte fattar ett visst beslut.

Emotioner. Man kan vilja att saker ska vara på ett sätt som de faktiskt inte är. Eller man kan vilja att någon annan absolut inte ska få sin vilja igenom. Både vad avser emotioner och andra skäl så kan man helt enkelt tycka att något låter bra, eller understödjer sin egen åsikt, så att man struntar i att verifera fakta.

Strategiskt sammanhang. Ett detaljbeslut kan ibland fattas trots att det är dåligt i sak eftersom det hänger ihop med en större bild eller med principer som får styra.

Det finns säkert fler parametrar som påverkar beslutsfattandet, t ex blodsockerhalt, trötthet, tidspress, mm.

Så hur fattar du beslut? Hur skulle du vilja att dina politiska företrädare fattar beslut? Via den samhällsstruktur som vi har så har befolkningen ju delegerat beslutsfattandet till politiker, som i sin tur delegerat en hel del till förvaltningen. De politiska besluten tas ytterst av varje förtroendevald som ska rösta Ja eller Nej. Så hur bestämmer de sig? Och redovisar de hur de fattar beslut? Vet du om det är auktoritetstro, kohandel eller något annat som styrt?

Jag menar att politiker ska vara tillräckligt pålästa för att inte behöva vara helt i händerna på formella auktoriteter. Politiker måste kunna bedöma, ifrågasätta och ibland bidra med egen kunskap. Inte minst därför att politikerna har det yttersta ansvaret för alla beslut i en kommun så är detta nödvändigt. Förvaltningen, dvs tjänstemännen, ska vara auktoritet utifrån att delegeringarna måste fungera och att beredning av ärenden till politikerna måste hålla kvalitet. Vi utgår från att alla beslut eller underlag är sakliga, objektiva och rationella men vi är alla människor och vi påverkas alla i någon grad av ovanstående beslutsmekanismer.

Min absoluta övertygelse är därför att öppenhet och vilja att själv förstå är de bästa recepten för att inte falla i någon av fällorna kring falska grunder till beslutsfattande ovan. Det kräver mod, att man inte är bekväm eller lat samt att alla involverade känner en prestigelöshet. Goda inspel kan ibland komma från annat håll än det formellt förväntade eller strukturellt korrekta.

Slutligen en fråga att fundera över: Bör en finansminister vara ekonom? Eller försvarsministern militär? Eller justitieministern jurist? Eller är det bättre att någon med förskollärarbakgrund blir justitieminister och egenföretagaren försvarsminister? Är det alltså bra om politikern är djupt insatt i sakfrågor eller är det dåligt? Finns det en gräns för hur insatt en politiker ska vara? Ska en politiker till och med vara ett ”vitt papper” men med förmåga att urskilja väsentliga fakta oavsett sakområde, veta vem man ska lyssna på och med förnuft att fatta rätt beslut. Finns den typen av människor överhuvud taget eller hamnar man i större utsträckning i andra beslutsmekanismer enligt ovan ju mindre man kan själv?

Jag menar att kunskap alltid ska bejakas -och ifrågasättas- och att en liten kommun som Vaxholm har allt att vinna på att ivarata kunskap och engagemang oavsett var den kommer ifrån samt att det är vår roll som politiker, tjänstemän och medborgare att hitta former för detta.

/Fredrik Ardefors, ordförande

Waxholmspartiet